Glädjen inför våren är lika stor varje år. I dessa nya tider med ljus och värme åker jag på mornarna innan jobbet till mitt torp i skogen. Snippen som det heter, är omringad av träd och sjöar. 

Detta torp befinner sig i lilla samhället Edsbruk, Kalmar län. Här bodde jag utan el och rinnande vatten i flera år.
Först med en partner och sedan ensam.

En gång i tiden bodde jag i Stockholm, levde i storstadsstress, strävade efter det perfekta livet med motivationen om ett framgångsrikt jobb, fina naglar, lösfransar och dyra klänningar.

Jag jobbade mer än heltid, la övrig tid i Jordbros lilla skog för att andas och målade om nätterna för att framtvingat finna någon tid för det jag faktiskt älskade.

Jag var helt slut.

Sen ville inte min kropp längre.

Jag kände mig sjuk.
Med handlingskraft tog jag flera beslut under ett år. Kort sagt lämnade jag Stockholm, mitt jobb, min partner och flyttade ut på landet till ett torp.

Jag dansade till vattnets vågor, somnade till vindens melodier och fåglarna väckte mig när solen gick upp.

Jag gjorde nya saker. 

Jag öppnade mitt hjärta.

Jag kände en ny frihet av att hitta hem. En tydlig känsla bildades om hur jag ville leva mitt liv. Ett kreativt liv.

Jag kände att med de drastiska förändringarna jag gjort så fanns det ingen återvändo. Mitt gamla liv fallerade.

Det var delvis smärtsamt. 

Mitt uppe i mitt nödvändiga livskaos stod jag själv. Utan stöttning och förståelse från människor nära mig.

Saker jag fick uppleva/ sagt till mig .. psykos, gått med i en sekt, avståndstagande, jag ska bli anmäld om jag vill skaffa barn, psykopat, du kan inte leva sådär utan el, vill du leva fattigt, vänta tills vintern kommer osv.

Öppen, känslosam, mottaglig för alla energier tillät jag dessa ord att skada mig.
Jag pendlade mellan att inte vilja leva till att kasta mig fullt ut i mitt liv, på mitt sätt. 

Frågor jag ställde mig själv var:

Tappar jag fästet om det verkliga livet eller upptäcker jag det? 

Jag lärde mig att om jag gör något nytt, annorlunda, följer min intuition, talar sanning så kommer jag möta på motstånd men viktigast av allt kommer jag möta den autentiska kärleken från nya håll. 

Om man inte vet hur man vill leva så vandrar man planlöst. Du kanske är kvar där du är, bekväm, på samma plats och kanske du känner dig helt okej. 

Eller så börjar du leva din livs sanning och skalar av dig lager av allt det som aldrig var du. Det är en själslig lättnad!

Jag började min medvetna resa på jorden för 8 år sedan och den kommer fortsätta tills jag tar mitt sista andetag, för att sedan transformeras till att bli ett med universum.
Min kreativa resa på jorden består av kärleksfulla handlingar, tankar och vara närvarande i min känslomässiga värld. 

Detta torp i skogen representerar en tid av kaos, sorg, förändring, förståelse och upptäckter. 

En magisk plats som jag bestämt mig för att aldrig någonsin bo i igen.

Med kärlek / Skogsprinsessan